Beredskapslägen

Sjukvården måste ha en organisation som kan växa med uppgiften. Vid risk för eller vid inträffad händelse ska sjukvården kunna skapa resurser för att möta det aktuella behovet. För att detta ska vara möjligt ska sjukvården gradvis kunna höja sin förmåga och kapacitet utifrån en normalberedskap.

Följande beredskapshöjningar ska kunna genomföras:

Stabsläge

Ett stabsläge ska intas så snart det föreligger en misstanke eller ett hot om att det kommer att råda en obalans mellan sjukvårdsbehovet och de, i den normala sjukvården, tillgängliga resurserna.

Stabsläge innebär att landstinget upprättar en ledningsgrupp som håller sig underrättad om läget, vidtar nödvändiga åtgärder och följer händelseutvecklingen.

Förstärkningsläge

Ett förstärkningsläge intas när det är konstaterat en obalans mellan sjukvårdsbehovet och de i den normala sjukvården tillgängliga resurserna.

Förstärkningsläge innebär att landstinget upprättar en lokal ledning. Inriktning är att leda och samordna resurserna inom landstinget samt besluta om förstärkningsåtgärder kan behöva vidtas för att upprätthålla funktionalitet inom landstingets verksamheter.

Katastrofläge

När det är konstaterat att obalansen mellan sjukvårdsbehovet och de i den normala sjukvården tillgängliga resurserna är stor ska ett katastrofläge intas.

Katastrofläge innebär att landstinget upprättar lokal ledning. Dessutom innebär det att alla de funktioner inom landstinget som krävs för att hantera en allvarlig händelse tas i anspråk och att personal och utrustning förstärks.

Senast uppdaterad 2017-04-27 13:49:18 av Oscar Larsson